Om Kinnekulle


Kinnekulle är en klassisk fyndlokal för fossil från Kambrium till Silur och beskrevs av Pehr Kalm och Carl von Linné redan på 1740-talet. Kinnekulle har den mest fullständiga lagerserien bland Västergötlands platåberg. Platåbergen bildades under kambro-silur, dvs. perioderna Kambrium, Ordovicium och Silur och är 400-570 miljoner år gamla.
Diabas eller ‘trapp’ från Permtiden för 250 miljoner år sedan, har skyddat bergen från nedbrytning. Kinnekulle fick sitt nuvarande utseende under sista istiden.
Undre och mellan Ordovicium
Under perioden Ordovicium låg Sverige nära ekvatorn. Klimatet var varmt och gynnade avlagringar av kalk i havet. Bottenmiljön var dock mer syrehaltig än under Kambrium, varför det finns färre lämningar av djur och växter. Olika järnoxider som fälldes ut, gör att lagren blivit antingen röda eller grå.
Djurlivet under Ordovicium var ännu artrikare än under Kambrium. Arterna var stora med kraftiga skal. Trilobiter(fig1) var fortfarande vanliga med jätteexemplar på upp till 30 cm storlek.Tagghudingar, som även kallas ‘stenpotatis’ eller ‘kristalläpplen’, översållar det smala grå bandet i stenbrottet. Mängder av ortoceratiter(fig2), som är en grupp bläckfiskar med koniska skal, finns bevarade. Övriga lämningar är musselliknande brachiopoder och snäckor(fig3).
 I brottet kan man se 40 meter av Kinnekulles 50 meter tjocka lager av ortocerkalksten, lagrad under ca. 50 miljoner år. Kalken indelas efter sin färg i undre rödsten, undre gråsten(täljsten), övre rödsten och slutligen leversten eftersom färgen liknar kokt lever. Den undre rödstenen bildar den 20 meter höga rödstenskleven som löper runt hela Kinnekulle. Under många hundra år har kalksten brutits till byggnadsmaterial. Det mesta av den brutna stenen på Kinnekulle har dock använts vid cementtillverkning under åren 1892-1979.
Vid Lilla Flyhov nära Husaby kan man se hällristningar från bronsåldern. Ristningarna är belägna inom 17 ytor, med sammanlagt ca. 120 figurer. Dessutom finns här 55 s k slipytor, som troligen är äldre än ristningarna.
Figurerna vid Flyhov består av över 30 skeppsfigurer, 22 s k solhjul, några andra cirklar samt ett 20-tal fotsulor. Några människoliknande figurer finns också, bl a denna figur med en yxa i handen, den s k yxguden. Kanske man ser ett självporträtt av en forntida stenknackare.